El-start kommer att ge oss en ny målgrupp, så tänkte den amerikanske generalagenten Berliner motors. Siktet var att ta kampen mot alla små Hondor som i USA i början av 1960-talet började sälja som smör i solsken.
Fabriken lyssnade och tog fram Electra med 400 kubiksmotor. Året var 1963. Inget exemplar stannade dock på brittisk mark, alla sändes direkt över Atlanten till Berliner motors.
Nortons huvudägare AMC, med styrelseordförande Norman Hulbert i spetsen, var entusiastisk och i sin enfald tog Hulbert med sig sin fru vid lanseringen av den elstartförsedda maskinen. Där skulle hon förtydliga hans ord om att nu skulle även kvinnor vinnas för Norton eftersom modellen försetts med el-start och därmed passade som shoppingfordon. Vi får hoppas att han som parlamentsledamot för det konservativa partiet och som vice talesman i parlamentet, hade mer verklighetsnära och mindre fördomsfulla uppfattningar.
Även om det hände att startmotorn då och då lyckades dra igång motorn (framförallt när det inte var för kallt utomhus), blev Electran inte den framgång som koncernen så väl behövde. Detta trots att de exemplar som inte lyckats bli sålda i USA, sändes tillbaks till UK med avmonterade blinkers. För även i England floppade försäljningsförsöken.
Till Sverige importerades varken Electran eller någon av de två andra modeller som i England kallas för Nortons ”lightweights”. De få som finns i landet, enligt Vägverkets register, har samtliga kommit hit på andra sätt. Oftast via senare import, även om det finns undantag. I ett sådant fall lämnades ett exemplar kvar här i Sverige med rasad motor, medan den semestrande föraren besviket återvände till England. Vi kan ju hoppas att han i alla fall hade tur med vädret.
Av 250:an Jubilee finns (vad redaktör Lasse Camenius känner till) två exemplar. Av Navigator 350 åtminstone ett.
Produktionen av Electra lades ned redan efter tre år, år 1965. Då hade även Navigator och Jubilee försvunnit.
Året därefter lades hela AMC ned.