Under början av sjuttiotalet blev F 750-racing på modet och i den klassen hade Norton en hel del framgångar under åren 1973 och 1974 trots mördande konkurrens från japanska tvåtaktare. Med sina vita maskiner med blå och röda stripes blev John Player teamets nortonmaskiner mäkta populära. Tävlingsavdelningen på Thruxton byggde en version med dubbla lampor i kåpan för långdistansloppslopp som ex. Bol d’ Or i Frankrike. Den här racerversionen fick ligga till grund för den gatcykel som Norton presenterade under början av 1974. Enligt olika källor producerades ca 200 maskiner och många hamnade förstås i USA.
Det kom totalt sex JPN hojar till Sverige. Den första kom till den svenske generalagenten Rådhe Andersson under sensommaren 1974 och såldes i början på september till kompisen ”Herr Hå” Hans Hagenström i Västerås. Det blev några fina turer under hösten innan den ställdes in för vintern.
Övriga fem kom till Sverige under mitten på oktober 1974 och den första av dessa fem såldes till Anders Larsson då i Spånga. Ytterligare två såldes under 1975 och de sista två såldes sen under 1976.
Fyra av dessa maskiner är fortfarande registrerade hos Transportstyrelsen, en exporterad till Finland (den första alltså Herr Hå:s maskin) och en är avregistrerad. Priset var då 15 200 kr enligt Anders. Att jämföra med min MK III:a jag köpte ny 1977 för 14 700 kr så den var nog relativt dyr i jämförelse med andra hojar vid den tiden.
Tyvärr blev sommaren 1975 den sista för John Playern i Herr Hå:s ägo. Han var inte nöjd med den. Han använde ett kanske välbekant uttryck ”Ett lamm i vargkläder” för att beskriva cykeln. Han hade tidigare ägt en blå Dunstall 810 så han hade lite att jämföra med prestandamässigt. Konstigt att Norton inte vässade motorn lite, kanske lite beroende på de dåliga och kostsamma erfarenheterna av Combatmotorn som kom 1972. John Playern var kanske mer för ögat än vad den kunde prestera motormässigt. Det var ju en ren standardmotor i en originalram förutom tank, dyna, kåpa, främre stänkskärm, svartkromade ljuddämpare med lite annorlunda fästen för fotpinnar och ljuddämpare.
Men idag är den ikonisk med sin speciella tidlösa look och är ett svårfångat byte på marknaden. Men har man tur kan man hitta något mindre och billigare.
En mer fullständig artikel om John Player cyklarna finns att läsa i medlemsbladet från våren 2022.
Text: Toni Eklund