Min vana trogen har jag varit ordentligt sjuk under våren. Men nu har dels min kära Atlas luftats, dels den ärrade 16H smakat på "tarmac".
Atlasen är lika skön, mjuk och följsam som alltd. Sidventilaren förvånar i år med att vara supersnabb! På vår kurviga och smala landsväg här utanför huset, körde jag till och med om två moderna hojar!! En var en Hayabusa (som visserligen stod parkerad, men jag väljer att se detta som ett tecken.)
Räknar numera kallt att anlända till årsmötet med en wheeelie och köra på bakhjulet fram och åter på campingen ett antal gång. (Förra året, på väg hem från årsmötet, blixtrade faktiskt en fartkamera som jag passerade med min 16H. Gissa om jag blev smickrad. I år hinner jag nog inte ens "fastna på på filmen".)
För att vara allvarlig; den uppgradering till tolv volt, honing, batteritändning samt förgasarrenovering, jag gjorde föra året har gjort hojen ordentligt snabbare och därtill ökat både vrid och acceleration. OK, vi pratar om en trettiotalare, men ändå.
Idag gör denna underbara varelse rättvisa åt testföraren som i MotorCycle 1922, skrev:
"...tractable as a lamb in traffic it can become a roaring lion at a touch of the throttle...".