Featherbed fyller sjuttio år i år. 70 år!
Säg Featherbed till någon som intresserar sig för engelska maskiner och du märker direkt att du blir förstådd. Namnet är intimt förknippat med Norton och associeras alltid med mycket god väghållning.
Featherbed-ramen producerades i olika varianter under 20 år mellan åren 1950 och 1970. Det var den här ramens rykte som lade grunden för specialbyggenas storhetstid, 1960-talet, exempelvis via Triton, Norvin, Norbsa med flera. De gånga åren har knappast betytt att ramens ikonstatus tunnats ut, tvärtom. Än idag byggs det specialbyggen med Featherbed som grund, vilket framgått av den avslutande artikeln i de senaste fem utgåvorna av vår klubbtidning.
Debuten kom 1950 på racerbanan Blandford Camp i Dorset. Succén kom direkt. Året innan hade fabriken totalt misslyckats med ”Garden Gate-ramen”, men fick nu sin revansch när Geoff Duke styre sin featherbedförsedda Manx som loppets segrare inför ögonen på över 40 000 åskådare.
Redan under krigsåren hade Rex McCandless och Artie Bell experimenterat med idén om en ram försedd med fjädrande bakdel. På frilansbasis knöts de irländska paret till fabrikens tävlingsstall och vintern mellan 1949 och 1950 var den första Featherbed-varianten klar för användning. När tävlingsföraren Harold Daniell då fick frågan om hur det var att använda den nya ramen jämfört med den gamla svarade han att den nya var så bra att det var som en ”feather bed”.
Tävlingsstallets fortsatte plocka hem segrar under de kommande åren och inom kort lanserades den första maskinen som var möjlig att köpa för allmänheten. Först på en Manx 30 (500) och Manx 40 (350 kubik), men 1952 fanns ramen på en verklig ”civil” modell, Dominator 88 avsedd för export. Året därefter fanns den på alla 88-maskiner.
Under årens lopp utvecklades ramen, bland annat från ”Wide Line”-version till ”Slim Line” då ramens övre rör fick en inåtsvängd riktning som gjorde den smalare och mer bekväm för föraren. Den goda väghållningen påverkades inte. På 60-talet försågs även den sista encylindriga modellen ES2 med Featherbed, vilket fick press att prata om att kombinationen var som att… ”sätta en Cooper mini-motor i ett Ferrari-chassi”.
Tillsammans med tillförlitlig motor medförde ramen att exempelvis Manxman, 650 SS och Atlas 750 blev stora försäljningssuccéer. Sin svanesång gjorde Featerbed med sista Dominatormodellen Mercury 650. Därefter fortsatte en viss tillverkning av andra intressenter som inriktat sig på specialbyggande av encylindriga maskiner främst tänkta för tävlingsbruk.
I medlemstidningen 2/2010 publicerades en initierad artikel av klubbmedlemmen och mc-journalisten Mats Olofsson som dels handlade om ramen, dels innehöll en intervju med Ken Sprayson som tillverkade ramarna åt Norton.
Har du en ram från 50-talet är ursprungsåret enkelt att hitta, för att datera ramar från 1960-talet krävs hela ramnumret:
1951: F
1952: G
1953: H
1954: J
1955: K
1956: L
1957: M
1958: N
1959: P
1960: R