Hej igen
jag glömde att beskriva min koppling ,den är helt orginal med stålplattor och fiberlameller utan några modifieringar och den erfarenheten jag gjort är att kopplingsarmens läge och vajerns kondition samt dragnig är det som påverkar kopplingsfunktionen mest ,den andra delen känsligheten är det typen av olja som användes som är avgörande ,vill man ha en koppling som slirar lätt och samtidigt inte släpper greppet när man växlar skall man använda gamla typen av motorolja helst så tjock som möjligt ,ATF-oljan ger en styvare och lite råare ingrepp men utan slir och klistereffekt, jag har nu provat helsyntet motorolja 5-40 nu några år och det verkar vara en bra kompromiss ,mjuk i ingreppet samt utan klistereffekt åtminstånde de första tre åren ,det kan vara inblandning av olja från växellådan som alla pratar om men jag är lite tveksam ,det kan ju vara så att den bara blir gammal med åldersändringar och inblanding av slippartiklar och annat jox som kondensvatten som ger en kletigare yta på beläggen. En annan orsak är ju att ytorma i lammellpaketet slits samman och för varje 100 mils körnig blir ytorna finare och finare till sist sitter väl plattorna i hop utan oljefilm ,var det inte det man lärde sig i metallslöjden att slipa två metallbitar så fint att dom hölls i hop med vakum ??? så jag brukar rugga upp ytorna med ganska grov smärgelduk de få gånger jag behöver göra rent hus (där smög det in en liten lustighet)
I dom här nya motorcyklarna är väl stålplattorna försedda med en präglad yta med hundratals små hål vill jag minnas att jag sett ,och det bör väl ge ett klart sken åt mina funderinar om att ytorna inte får vara för släta utan att det måste vara en viss mängd olja deponerad mellan plattorna , nu vill inte jag påstå att muttern med O-ring är onödig och påhittad av någon smart försäljare, men det går att lösa med att dela kopplingsstången på mitten med en kullagerkula i delningen av stången om man är helt övertygad om att boven i dramat är växellådsoljan
Krister