Internationella nortonträffen 2024 i Tossa de Mar i Spanien. Fick pris för längsta färdsträcka på en Norton.
Äntligen framme på torsdagskvällen den 6 juni. Trötta och kanske något stela efter att dagligen suttit på motorcyklarna med dagsetapper på 40-50 mil kunde de checka in på campingen Tossa de Mar och den internationella nortonträffen där. Incheckningen gick snabbt och de kunde söka upp sin stuga som de direkt kunde konstatera höll en bra standard. Efter att ha packat upp eller ska vi säga lastat av packåsnorna så smakade det bra med middag på campingens restaurang. Kvällsmörkret faller ju fortare här i Spanien så känslan av att klockan var sen och middagskoman hjälpte till så var det bara att styra stegen mot stugan och kojarna.
Incheckning.
Under fredagen och lördagen var det inplanerade rallyturer i omgivningarna men det fick vara då det kändes mer angeläget att få koppla av, gå runt och heja på i många fall bekanta ansikten bl.a från Degeberga och förra årets träff. Många engelsmän förstås därav ett stort antal som gjort det lätt för sig genom att skeppa sig och motorcykeln med båt från Portsmouth till Bilbao. Bara för att sedan köra de sista 60-70 milen på motorcykeln till träffen. Men ingen skugga ska falla över dem för det viktigaste är väl ändå själva träffen och den sociala gemenskapen.
Kvällsmys.
Hojar i vassen.
Den här engelsmannen var även med i Degeberga.
Inga kommentarer.
Fint väder överlag förutom en regnskur under lördagen, ett stenkast till stranden dock inget bad för våra svenska deltagare?! Krister skyllde på att han glömde badbyxorna hemma och att det nog var för kallt i vattnet.
Nära till stranden.
Söndagen kom och det var dags för den obligatoriska officiella avslutningen med tillhörande prisutdelningar. Priset för längsta färdsträcka på en Norton gick till Hans och Monica Jönsson som kört närmare 250 mil i konkurrens med Vit Valchar från Tjeckien som kört till internationella träffen även i år på sin patinerade ES:2 från 1948. 178 deltagare kunde redovisas.
ES2 från Tjeckien.
Och första pris går till …
Måndagen kom och nu var det dags att styra kosan hemåt. Garmin fick bestämma rutten för hemfärden vilket resulterade att det i princip blev samma väg tillbaka men det gjorde inte så mycket för lanskapet och miljöerna sågs nu från ett annat håll och på så vis blev även körningen på vägarna en ny upplevelse. Under mitt telefonsamtal med Hans och Monica efter hemkomsten passade jag på att fråga om det inte blev jobbigt och långtråkigt att sitta på bönpallen under dessa 500 mil på en Dominator.
-Nej! utbrister Monica. Det var den bästa semester jag haft. Vad mycket jag fått se och uppleva och jag kunde verkligen koppla av där bak och bara njuta av landskapet.
– Och så hade vi sån tur med vädret, bara en regnskur först dagen på nedresan och regn sista dagen innan Rostock och Trelleborgfärjan hem.
Jag pratade även med Krister efter hemkomsten och han kunde konstatera att under hemfärden fungerade ryggen bättre än under nedresan. Hur kommer det sig då? frågade jag.
-Jo, jag ändrade bara på körställningen, jag märkte att jag lutade överkroppen åt ena sidan och nu när jag fokuserade på att sitta mer rakt på Guzzin gick det mycket bättre.
– Däremot hade jag svårt att räta ut fingrarna på gashandtagssidan flera dagar efter hemkosten.
Fingrar anpassade efter gashandtag.
Slutet gott. Allting gott. Nu går nästa års internationella träff i Frankrike och då får vi hoppas på att fler medlemmar i nortonklubben hänger med. datumet blir troligtvis samma som i år, alltså i början av juni. Håll utkik i tidningen eller här på hemsidan.
Text: Toni Eklund. Foton: Hans och Monica Jönsson. Krister Törnblom.