Idag ska vi fira ytterligare en klassiker som fyller 50 år i år, ikonen Mach 3. Alltså Kawasakis legendariska ”widowmaker”, en trecylindrig tvåtaktare som enligt myterna accelererade ifrån alla och stegrade sig på bakhjulet när man lade in högsta växeln.
Vad många inte vet är att en Norton Commando faktiskt accelererade ifrån en Mach 3 i en omfattande och mycket noggrann test amerikanska Cycle gjorde 1970. I magasinets ”Buyers Guide 1970”ingick artikeln ”The Magnificent Seven”där redaktionen med hjälp av mekaniker testade en BSA Rocket 3 750, Triumph Trident T150 750, Suzuki Titan 500, Norton Commando Sport 750, H-D Sportster XLCH samt en Honda CB750. Tyvärr ingick inte Royal Enfields Interceptor i gänget, vilket i dagsläget hade varit intressant att läsa, men då, 1970, var Royal Enfield troligen ett för litet märke för att vara intressant i en ”Buyers Guide”.
Cyklarna som testades skulle vara ”standard” vilket granskades imponerande noggrant (motorerna plockades bland annat isär) för att förhindra att någon var ”specialpreparerad” av generalagenten. Enda maskinen man kunde uppvisa att något sådant kan ha skett var H-D:n. Tre mätbara ”grenar” genomfördes; acceleration, kurvtagning och stopp-prov med frambroms. Testet kom med några direkt häpnadsväckande resultat vilka förvånar än idag och föranleder att testet nämns när vi gör en snabbpresentation av femtioåringen Mach 3. Texten visar nämligen bland annat att Commandon accelererade bäst av alla, följd av Trident-maskinen. Först på tredje plats dyker Mach 3 upp!
Kawasaki 500 Mach 3 lanserades i Sverige i april 1969. Priset var 7 200 eller 7 400 kronor, beroende på om kunden ville ha brytare eller elektronisk tändning. Summan motsvarar 61 500, respektive 63 300 kronor idag.
Modellen blev snabbt lika älskad tack vare mytbildningen kring motorns raketkaraktär, acceleration och låga vikt, som hatad för sin dåliga ram (därav ”widowmaker”) och ylande tvåtaktsljud. För anglofiler blev Mach 3 sinnebilden av hur hemska japanska motorcyklar var. Ingen förhöll sig neutral, detta var en maskin att hata eller älska.
Utvecklandet av Mach 3 startade 1967 då fabriken i Kawasakis hemliga N100-projekt ville utveckla en modern snabb motorcykel som skulle förbättra Kawasakis marknadsdelar på amerikanska marknaden. Det enda man då hittills hade att erbjuda var BSA-kopian W650, medan Suzuki och Honda kunde erbjuda Titan 500 och CB Black Bomber 450, och Yamaha höll på att utveckla sin XS650. Kawasakis mål var en motor med 60 hästar som klarade kvartsmilen under 13 sekunder.
I början av 1969 var man färdiga och presenterade sin vita låga 500-kubiksmaskin med 28 mmm förgasare, vid introduktionen i USA, som ”the fastest and best accelerating road machine ever produced, being capable of 124 mph and 12.4 sec. for the standing start quarter mile”.Många ifrågasatte detta, men amerikanska Motorcyclist skrev att förhållandet mellan vikt och motorstyrka var ”best ever produced in a motorcycle ment to sell to anyone who has the money to purchase it.”Och modellen sålde mycket riktigt bra på många marknader och placerade Kawasaki på marknaden som märket med högpresterande hojar, något som inom något år betonades med hjälp av den första Z1:an.
Kritikerna pekar dock på märklig växellåda, dåliga bromsar samt så usel ram att den påminde om ihoptejpade bamburör när maskinen kom till en kurva. Därtill bensintörstig som ingen annan. Men maskinen lockade många köpare och utvecklades fram till 1976 då den ersattes av Z500/Z550. Då hade den fått skivbroms (1972), helt nytt chassi (1973, modell H2-serien tillsammans med 250, 350 och 750-maskiner) och svagare motor (1976, 52 hästar).
Nu firar Mach 3 femtio år med att då och då dyka upp i annonsspalterna till höga priser. Och skulle det till på köpet vara en maskinen som överlevt hela femtio års accelererande och bjudas ut på Blocket i originalskick, ja då ska en köpare ha en mycket stor plånbok för att kunna slå till. Kawasakis första trecylindriga 500:a har nämligen ett mycket högt samlarvärde idag.
Det är den värd vad vi än anser om väghållningen.