I år fyller Nortons första 650 sextio år! Det är alltså dags att ropa hurra och grattis till Norton Manxman som debuterade 1960. Snudd på alla maskiner exporterades till USA men några tog sig faktiskt hit till Sverige så om du stöter på en av dessa klarblå 650:or med röd dyna är den därmed inte unik, dock minst sagt ovanlig. För när såg du en Manxman senast?
De första Manxman-maskinerna rullade ut från produktionsbandet sent under sitt födelseår. Att den lanserades för amerikanska marknaden syntes bland annat på det höga styret och på att den utrustats med mycket krom.Manxman-motorn hade samma borr som Dominator 99, 68 millimeter, men 600:ans slag hade förlängts till 89 millimeter, vilket gav exakt 646 kubik. Kompressionen var 8:3 och maskinen hade antingen en eller två lutande förgasare (Amal Monoblock 376, 26 millimeter). Ramen var klart blå, bensintank, batterilåda, lykthus, oljetank och gaffelöverdel likaså. Skärmarna kunde vara antingen blå eller kromade, styret var ett högt ”kohorns”-styre. En röd läderdyna och sex voltsystem var andra detaljer i utrustningen. Framhjulet var ett 19-tumshjul medan det satt 18-tums där bak. Varvräknare bidrog till känslan av en lyxmodell. För den som ville utöka lyxen gavs möjlighet att även utrusta den med luftfilter, de Luxe-stylad inkapsling av bakre chassiet samt ett ”två till ett-system” (extremt ovanligt). Manxman fanns egentligen kvar på marknaden i bara drygt ett år eftersom den redan under 1961 ersattes av nästa 650 (Road Sport och snabbt därpå Sports Spcial). Kanske bidrog Manxman till att 1960 blev ett mycket positivt försäljningsår för Norton? Glädjen detta medförde blev dock kortvarig. Vinstpengarna som företagets dåvarande vd Bert Hopwood ville satsa på en utveckling för Norton omintetgjordes när koncernledningen (AMC) bestämde att pengarna skulle in till moderbolaget för att fördelades på de förlustdrabbade dotterbolagen. Det beslutet var med stor sannolikhet en av de viktigaste faktorerna som fick Bert Hopwood att hoppa av till Turners Triumph-fabrik.Men Nortons generalagent i USA, Berliner Motors var inte mätta av att få en 650. De ville ha en ännu större maskin. Enklaste vägen var att öka den redan stressade Dominatormotorn ytterligare. Nu siktade man in sig på en ökning med hundra kubik, alltså 750 vilket flera konstruktörer var mycket tveksamma till, eftersom detta skulle innebära så stora vibrationer att den skulle bli snudd på omöjlig att använda.Hos Norton struntade man i varningsropen och resonerade troligen som så, att om det var en 750 som amerikanarna ville ha, ja då var det en 750 de skulle få! Modell Atlas gjorde entré
Men såväl den som övriga 650:or får vi skriva om och fira vid annat tillfälle.
Grattis Manxman, grattis!