Förnedring på Bilprovningen

[camenius]

Gled in på min Atlas hos SBP igår. Inga konstigheter alls tänkte jag. Kände mig till och med lite stöddig sedan jag fått hjälp med lite elektriskt, bland annat att montera brytare som ersättning för mitt elektroniska system (som ibland (!) gjorde att motorn hackade vid låga varv med påslaget lyse). Förgasarna hade jag också fått hjälp med att omfodra, så allt måste ju var frid och fröjd. Eller..?

Inte f-n!

Väl hos SBP, var hojen snudd på omöjlig att starta, baklyset funkade enbart med motorn igång (höll på att bli tvåa) och motorn tvärdog konsekvent när vi slog på lyset (vars ljus knappt var möjligt att notera). När jag flödade förgasarna så rann dom som syndafloden, omöjliga att hejda eftersom flödarna "hängde" sig hela tiden. Jag kickade istället med kranen avstängd.

Vi (besiktaren och jag) gav upp försöket att få igång motorn och sedan slå på lyset, så han körde enbart runt huset utan lyse eftersom hojen dog flera gånger han försökte köra. Efter den cirka hundra meter långa rundan runt huset, kommenterade han sedan "ja, motorn fungerar i alla fall. Ibland. Du får väl fixa till det där..." ...för att sedan gapskatta i flera minuter.

På papperet hade han dock barmhärtighet att underkänna hojen enbart på grund av att lyset var för lågt ställt! Vilket inte kräver att jag ombesiktar. Man får var glad åt det lilla.

Eftersom även sidventilaren j-ats flera gånger och nu står still efter nypning/trasig kannring och kortis, funderade jag hela dagen och kvällen för första gången i mitt liv, på fullt allvar att lägga av med gammelhojar. Idag? Vete f-n?

Någon som har frimärken att byta med mig? ...eller ska man börja fiska? Förslag emottages.

 

[Bjarne Petersen]

Hmmm, ja ibland kan det vara en prövning att hålla på med gamla hojar. Karaktärsdanande skulle jag vilja säga. Om det är till någon tröst kan jag väl bistå med en historia om en modern hoj som höll på att ge undertecknad gråa hår.

Min kära hustru har fått smak på att åka hoj (som passagerare) och framförde idén om att köpa något som var mer funktionellt som skjutshoj än mina gamla kaffe-räsrar. Hon var faktiskt såpass ivrig att hon propsade på att bli hälftenägare i hojen. Främsta kravet var att den var pålitlig och snygg. Hornen växte fram i pannan på undertecknad som såg chansen att kanske skaffa en Ducati Monster eller något annat riktigt roligt men där blev det tvärstopp; Monstret föll inte Madame alls på läppen. Okej, Triumph då? En Speed Triple kunde kanske gå? Nope, inte snygg nog. Till slut fick det bli en Bonneville. Själv är jag lite skeptiskt till retrohojar och föredrar äkta vara framför sentida plagiat men, men...

En -05:a, uttagen 2006 med bara 200 mil på mätaren kändes som ett säkert köp. Allt var frid och fröjd i 100 mil ungefär. Bonnien rullade på till belåtenhet. Den påminde faktiskt om en väl injusterad Commando till karaktären, tycker jag. Så en kväll i Båstads hamn, ett par räkmackor och en kall pilsner, iväg till hojen för hemfärd. Skall just flöda förgasarna och fälla ut kicken innan jag kommer ihåg att det räcker med att trycka på den lilla knappen på styret. Vvvvvvv. Det karaktäristiska ljudet från en startmotor som går runt. Vvvvvv. Va fan? Motorn är i övrigt stendöd, inte en lite nysning ens. På en modern hoj har ju verktygsuppsättningen ersatts av mobiltelefon men jag knallar i alla fall iväg och köper startgas på macken. Psssch, vvvvvvvv. Vvvvvvv. Stendöd. Jag knallar iväg igen och köper en tändstiftsnyckel. Ingen gnista på något av stiften. Elfel alltså. Kollar alla säkringar och rycker lite i alla synliga kablar. Vvvvv. Ridå. Hojen är stendöd.

Det är söndag kväll och att hitta någon som vill köra till Båstad för att plocka upp en blir inte lätt. Till slut förbarmar min gamle far sig och kommer och skjutsar hem oss. Fram med släpet och färd tillbaka de fem milen till Båstad. Upp med hojen på släpet och fem mil hem igen. Väl hemma rullar jag av hojen och testar att trycka på den lilla knappen på styret igen; se på fan hojen startar direkt! :shock: Trött, både mentalt och fysiskt, kör jag in Bonnien i garaget.

Följande dag startar den direkt utan problem och mina farhågor om dyra styrboxhaverier och elektronikens förbannelse börjar lägga sig. Det var nog bara ett jordfel eller något annat simpelt som spökade. Kanske var det Joseph Lucas som ville göra sig påmind? Jag kör iväg för att tanka och när jag skall starta för att köra iväg igen vägrar fanskapet! Släpet igen, alltså. Nu är mitt tålamod slut och jag dumpar hojen hos de trevliga grabbarna på Triumph Center i Löddeköpinge. Efter en vecka ringer de upp, frågar om jag sitter ner, och meddelar att det var tändmodulen som spökade. Den tändsticksask-stora boxen under sadeln är hermetiskt tillsluten och kostar mellan fem och åtta tusen kronor! :shock: :evil: Inte vad man förväntade sig på en hoj med 300 mil på mätaren men det är ju bara att bita i det sura äpplet och be dem beställa hem en ny box. Extra retligt är det ju när man kan misstänka att det handlar om en diod eller någon annan liten komponent som kostar några kronor.

Veckorna går, jag ringer och mailar men ingen box dyker upp. Är det inte märkligt att man kan beställa grejor till sina 30-40 år gamla Norton och få hem delar inom en vecka men att det visar sig ta fem veckor att få fram en vital del till en modern hoj?

Nåväl, nu är min plånbok brandskattad men hojen fungerar sent omsider i alla fall. Vad vill jag då ha sagt med detta? Jag vet inte riktigt. Kanske att det inte alltid går att köpa sig fri. Kanske är det en tröst för dig Lasse, att det inte bara är gamla hojar som krånglar? Att hjälplösheten när man står och stirrar på en liten svart låda är fruktansvärt frustrerande? En gammal hoj går i alla fall att felsöka utan att vara elektronikingenjör med adekvat mätutrustning.

Jag lovar härmed att aldrig mer svära över gamla rappliga brytarkontakter! Lycka till med Atlasen, Lasse!

 

[Per G]

Nu fungerar min Commando alldeles utmärkt, startar och går toppen, passerade besiktningen ua men... Vägen dit har varit kantad av felsökning och svordomar. Vid några tillfällen var det tur att soptunnan var för liten och cykeln för tung
Norton är inte var mans hoj och det verkar ta en del tålamod och kunskap/hjälp att få till grejorna så att dom funkar men belöningen är stor när man kommit dit. Kämpa på

/Per

 

[Magnus Jönsson]

som väl är har min commando fungerat i princip klanderfritt än så länge, peppar, peppar....
Trots det så har jag också gjort en "Bjarne" o köpt en större, modernare cykel för att kunna erbjuda frugan en bekvämare åktur, så nu börjar de bli lite trångt i garaget här hemma.
Mitt val föll på en japs igen , en yamaha GTS (med navstyrning), en cykel jag kikat lite på av och till under ett par års tid http://www.gts1000.se/.
Det är helt klart lite skillnad med en fyrcylindrig motor och elstart, (det känns lite som ett misslyckande för jag har aldrig tidigare ägt en cykel med startmotor, men även jag får väl anpassa mig).
Moderna motorer går ju otroligt lugnt o fint, men commandomotorn står sig väl i jämförelse det är ett härligt klipp i den gamla motorn.
Så Commandon ska säkert komma till användning även framöver även om nyhetens behag gör att den får stå tillbaka för tillfället, det är ju helt klart motorcyklar av helt olika karaktär.

Ha en skön sommar
Magnus

 

[Per G]

Läst inläggen och funderat litet, kom på en sak till.
Om du nu inte tillhör dom (väldigt få) personer som alltid är i garaget, har massor med pengar och kör massor med mil varje år och helst året runt så tror jag att ju färre hojar du har desto bättre går dom. Varför då???

1) Gamla motorcyklar kräver service och vi pratar inte om 3000 mil serviceintervaller här. Finns ju i princip veckoservice att göra. Sköter man inte detta så ber man om problem
2) En hel del saker på din gamla mc mår bra av att köras ofta (minst en gång i veckan) annars våtsumpar den, förgasarna kärvar, divers annat torkar/spricker/kärvar
3) Det kostar pengar att ha en motorcykel, Flera mc kostar mera pengar även om dom bara står. Vilket innebär att din mc-budget ska delas på flera cyklar så hamnar vissa saker i kategorin "ska göra sen när jag har pengar"

Varje extra cykel i garaget kräver sin tid för service, kostnaderna ökar (vilket påverkar hustruns tålamod med din hobby) men när jag nu har hunnit med att göra all service/reparation, övertalat hustrun att det är väl använda pengar så ska jag ju ha tid att åka med alla cyklar också, jag får sluta jobba så att jag hiner köra alla varje vecka

Ett exempel, min cykel gick 12 mil per år innan jag köpte den (förra ägaren hade 8 mc i garaget), såg fin ut men förutom oljebyten så var det ett stort behov av service reparationer. Nu har jag en cykel och tid/pengar att serva-köpa delar-åka och den funkar bra.
Men vänta nu, jag har ju köpt en till, hur ska det här sluta???

Avslutningsvis så måste jag tillägga att jag mycket hellre åker en omsorgskrävande Norton än en själalös kreditkortscykel (men jag vet att det är bekvämt och oftast bekymmerslöst, du får dubbelt så mycket hästkrafter etc etc).

/Per

 

[camenius]

Hmm. Många kloka och intressanta synpunkter. TACK!

Bjarne: FAN ÅXÅ! Min fru och jag har ju redan bestämt oss (sedan i våras) för att köpa en modern hoj eftersom vi under kommande semestrar vill kunna köra "till Kiruna och tillbax". Därför håller jag på att sälja några objekt/hojar, helt enligt konceptet "en modern hoj och högst tre Nortonmaskiner i garaget".

Tidigare ansåg vi att den moderna hojen vi skulle skaffa oss måste vara stor för att klara mycket packning. Men eftersom vi insett att vi ryms bra på vår "lilla" Atlas och numera sover på hotell, inte i tält, vill vi numera köpa en modern "Bonnevillevariant". Övriga moderna hojar är för stora och klumpiga samt ser moderna ut. Och jag gillar inte modern hoj-design! Alltså: vi har tänkt köpa en Thruxton, T100, eventuellt en vanlig Bonneville.

... men så skriver du detta!!!

Nåja, vi ska nog satsa på en slik vi alla fall nu, i höst eller i vår. Är det en "vanlig" Bonneville ni har? Erfarenheter av att åka två? (Vi ska provköra en Thruxton på lördag bara för att testa storleken.)

Magnus: Som du ser ovan, kommer även vi att göra en "Bjarne/Magnus". Din Yamaha: Faktiskt snygg, men min fru skulle nobba den eftersom hon "sitter för högt".
För några år sedan provkörde vi säkert 20 hojmodeller som hon vägrade köpa av just det skälet. Hon gillar -och är van med- att åka engelskt, det vill säga att sitta lågt.

Per: Du har rätt, maskiner måste underhållas. Mina misstag är två:
1. Jag har köpt "renoverade" maskiner, litat på skicket och sedan naivt småfixat fel allteftersom de uppstått. Borde plockat ner cykeln i molekyler och gjort en total genomgång.
Hädanefter -om jag köper nån ny gammal hoj- tänker jag enbart köpa hojar som jag själv renoverar från grunden. Så gjorde jag med Tridenten och Rocket 3:an som aldrig krånglade (motorhjälp av Thomas på P&B)!
2. Gick inte igenom varken Atlasen eller sidventilaren alls i vintras eftersom vi höll på med huset. De hade behövt en genomgång. I vinter får åtminstone en av dem -vid sidan av renoveringen av kamskaftaren- en total genomgång. Mer hinner jag nog inte.

---

Min fru har redan ställt fram vinglasen, hon tycker synd om mig... Har definitivt gift mig rätt. ...antar att även fruar måste vårdas och skötas, så vi får väl ha "familjekväll" ikväll.

 

[Bjarne Petersen]

Hmm. Många kloka och intressanta synpunkter. TACK!

Bjarne: FAN ÅXÅ! Min fru och jag har ju redan bestämt oss (sedan i våras) för att köpa en modern hoj eftersom vi under kommande semestrar vill kunna köra "till Kiruna och tillbax". Därför håller jag på att sälja några objekt/hojar, helt enligt konceptet "en modern hoj och högst tre Nortonmaskiner i garaget".

Tidigare ansåg vi att den moderna hojen vi skulle skaffa oss måste vara stor för att klara mycket packning. Men eftersom vi insett att vi ryms bra på vår "lilla" Atlas och numera sover på hotell, inte i tält, vill vi numera köpa en modern "Bonnevillevariant". Övriga moderna hojar är för stora och klumpiga samt ser moderna ut. Och jag gillar inte modern hoj-design! Alltså: vi har tänkt köpa en Thruxton, T100, eventuellt en vanlig Bonneville.

... men så skriver du detta!!!

Nåja, vi ska nog satsa på en slik vi alla fall nu, i höst eller i vår. Är det en "vanlig" Bonneville ni har? Erfarenheter av att åka två? (Vi ska provköra en Thruxton på lördag bara för att testa storleken.)

Magnus: Som du ser ovan, kommer även vi att göra en "Bjarne/Magnus". Din Yamaha: Faktiskt snygg, men min fru skulle nobba den eftersom hon "sitter för högt".
För några år sedan provkörde vi säkert 20 hojmodeller som hon vägrade köpa av just det skälet. Hon gillar -och är van med- att åka engelskt, det vill säga att sitta lågt.

Jo, det är en standard-Bonneville. Jag ville väl helst ha en Thruxton men frugan tyckte, efter att vi testat, att den blev lite för obekväm; något högre sits för passageraren och en jobbigare benvinkel. Vi har väl kört närmare 200 mil på Bonnevillen bara i år och det fungerar alldeles utmärkt. Det är gott om plats för två på limpan och en marschfart på 100-110 är inga problem.

De ovan nämnda problemen med tändmodulen är nog ren och skär otur. Jag kollade en del på diverse Triumph-forum och vissa lågmilare hade haft samma problem men det verkar annars inte vara vanligt förekommande. Oturligt för mig bara att problemet inte dök upp redan för den förste ägaren. Han hade köpt den som ett utslag av en 50-årskris, kört 100 mil första året, 100 mil därpå, sedan hade han tröttnat och den blev stående i garaget. Jag tor inte ens hojen hade blivit tvättad, närmare en ny hoj än så kommer man inte! Köper du en hoj med kanske 1000 mil på mätaren skall det inte vara något problem, köper du en ny har du ju garanti. I övrigt har vår Bonnie inte missat en takt på hela tiden, faktiskt. Den påminner lite om en Commando att köra, tycker jag. Ungefär samma effekt och storlek. Ett lägre styre åkte snabbt på och bafflarna åkte lika snabbt ur dämparna.

Däremot saknas det som alltid något visst på moderna tryck-knappshojar. Har man en gång fattat tycke för gamla järn tycker man inte att nya hojar är lika roliga men det var jag ganska medveten om när vi köpte Bonnien...

 

[camenius]

Misstänker att din frus synpunkter på Thruxton stämmer överens med de som min fru kommer att ha på lördag.

Att "knapptryckarmodeller" inte ger oss samma sköna känsla som våra älskade Norton, är väl just den anledning som gör att jag -när min första ilska/besvikelse från besiktningen lagt sig- återgick jag till att planera vad som ska göras på Nortonhojarna i vinter... ...och ser fram emot det!

Du själv formulerade det hela väldigt bra en gång i tiden med orden:
"Perfektion betyder tråkighet för mig. Underhållsfritt betyder bara att det inte går att laga. Nytt är ointressant, och gamla hojar tillverkas som bekant inte längre.".

En av de bästa formuleringar jag läst någonsin.

Det är skönt att gråta ut hos folk som begriper!

 

[Magnus Jönsson]

Jo jag har lite dåligt samvete för att det blev en japs till, det som avgjorde var skick, avsaknande av framgaffel och den sportiga körupplevelsen som ändå ger komfort och packmöjligheter för rejäla dagsetapper, jag har ju knappt ägt en cykel nån längre tid tidigare utan att det hamnat clip on styre på den :wink: , o förhoppningsvis håller den ett visst värde så den går att uppgradera vid en ev. nyproduktion av Norton.
Och visst har du rätt Per, gts:en hade rullat 600 mil sen 2004, ger inget större slitage men risken finns att andra problem visar sig med tiden, min målsättning är att körsträckan i möjligaste mån ska fördelas rättvist mellan objekten.
Ni kan aldrig gissa hur många plastbitar man var tvungen att avlägsna för att byta olja, filter o rengöra luftfilter :? sju stycken :shock: o jag vet inte hur många skruvar.
...som vanligt var det bättre förr
/Magnus

 

[Bjarne Petersen]

Att "knapptryckarmodeller" inte ger oss samma sköna känsla som våra älskade Norton, är väl just den anledning som gör att jag -när min första ilska/besvikelse från besiktningen lagt sig- återgick jag till att planera vad som ska göras på Nortonhojarna i vinter... ...och ser fram emot det!

Hear, hear! That's the spirit!

 

[Bjarne Petersen]

Nåja, vi ska nog satsa på en slik vi alla fall nu, i höst eller i vår. Är det en "vanlig" Bonneville ni har? Erfarenheter av att åka två? (Vi ska provköra en Thruxton på lördag bara för att testa storleken.)

Hur gick provkörningen?

 

[camenius]

Tackar som frågar. Bra faktiskt, riktigt bra.

Det var en knallröd Thruxton med fejkade förgasare och insprut som gjorde att den var "ryckig" att köra för en nybörjare som jag. Men efter en solfärd på tio minuter återvände jag och hämtade frugan och då flöt det bättre. Kände mig snabbt hemma på hojen vars motor var oerhört mjuk och skön. Körställningen var helt perfekt för mig (den hade tillbakaflyttade men inte clip on) och växellådan OK för att vara modern.

Dock. Det är mycket svårt att vänja sig vid att man som förare enbart hör ett vinande/surrande, inte det vackra dova avgasljudet som jag är van vid från Atlasen/650:an (och älskar). Ljuddämparna var Peashooter-liknande, uppåtriktade och riktigt fina. Dock i tystaste laget, men så ska det väl vara nu för tiden?

Mycket talar för att vi köper en Thruxton nu, i höst eller i vår. Byter då dyna eftersom frugan gav tummen ner för den som sitter standard på Thruxton. Vi provsatt en standard Bonneville och den dynan gillade hon.

Ska fundera några veckor om det finns något alternativ till Thruxton, men tror knappt det, eller..? Har annonserat efter en Jota, men, men... Ska jag ha en cykel utöver våra Norton, ska det vara en ordentligt modern hoj eftersom syftet är att få en (realtivt) bekymmersfri och tillförlitlig hoj.

Det var också enkelt att konstatera att en modern hoj, för mig, aldrig kan ersätta våra Norton, bara komplettera dem. Det kändes riktigt skönt att konstatera det! Frugan har samma uppfattning.

 

[Bjarne Petersen]

Dina synpunkter stämmer väl med mina! Det där med avgasljudet gör mer än man tror för körupplevelsen. Jag gillar inte hojar som brölar hämningslöst men tycker att man i alla fall skall kunna höra vad det är för motorkonfiguration man har mellan benen. På en orginal Hinckley-Bonneville hör man bara vinandet från transmissionen. Ja, det förmår knappt överrösta vindbruset. Till och med min fru tyckte att Bonnien var i tystaste laget; "det är ju som att åka scooter, det bara susar", sa hon! Det avhjälpte vi dock snabbt genom att borra ur bafflarna. Nu mullrar det lite dovt så att man i alla fall hör att det är en parallelltwin. Hojen får trots detta ingrepp ändå karakteriseras som tämligen tyst. Vill man ha mer Triumph twin-muller finns det ju andra öppnare dämpare som option.

Jag var också inne på att köpa en Thruxton och sätta på en Bonneville-limpa. De tio extra kusarna på Thruxtonen hade varit välkomna!

Kan bara hålla med om dina slutord, det finns inga moderna hojar som kan ersätta "di gamle"! Som komplement kan de fungera men gamla hojar görs inte längre!

Här är förresten en Thruxton med Norton Peashooter-dämpare, låter väl ok :
http://www.youtube.com/watch?v=nBtSmrpnbTw

 

[Kim]

Bil är inte helt bombsäkert heller har jag tyvärr fått erfara i sommar..

 

[Magnus Jönsson]

Bil :?: :?

/Magnus

 

[Kim]

Ja, ensam med 3 ungar till Öland åker man inte Norton i alla fall..

Norton är det ju inga problem med!

 

[Magnus Jönsson]

Nä de har du ju rätt i, var ute på en liknande resa förra veckan men har kompenserat med desto mer Nortonåkning de senaste dagarna
/Magnus

 

[Kim]

Har tyvärr inte haft möjlighet att rasta min Norton speciellt mycket, tanten jobbar kvällar och nätter så jag blir kvar här hemma med barnen..

 

[camenius]

Vår käre förre ordis, Torsten, sa att "gud håller sin hand över barn och dårar". Detta som kommentar till att jag för några år sedan åkte på långresa på min 16H till Norge.

Nu slog dåren till igen!

Har nämligen just kommit hem med gumman efter ännu en tur i västerled, åkandes på samme Atlas som vållade så mycket huvudbry hos SBP och som därmed skapade denna tråd. Och... ...vår kära 750 skred som en gudinna över asfalten. En vägens Lucia som fick det att tåras i ögonen hos dem vi passerade.

Fick först hjälp av Torsten att fixa ny generator och alternator. Åkte sen hem och fixade lite annat på hojen. Kokade därpå kedjan, (jodå det är kul!), packade och sa åt gumman att "nu drar vi, regn eller inte". Hon var nämligen lika åksugen som jag!

Och Torsten fick rätt. Gud fanns där! Höll sin skyddande hand så inget tokigt hände. Och det enda regn som föll var några få droppar som enbart påminde min lagvigda och undertecknad om att vara (någorlunda) ödmjuka inför dem som inte kan njuta av livet på en Norton.

Starkaste uppelvelsen på färden var min frus ord: "Det finns ingen hoj jag sitter/suttit så bra på, som på Atlasen!"

Jag håller nästan helt med henne! Enda eventuella konkurrenten är vår 16H!

På lördag blir det Linköping.